Author Archives: André

Toussaint Louverture

Toussaint L'Ouvertoure

Vem var han?

Ledare för den slavrevolt som gjorde Haiti till en fri nation.

När den franska revolutionen sattes i rörelse såg de fria svarta i den franska kolonin Saint-Domingue, nuvarande Haiti, sin chans till ökade rättigheter och började ställa krav. Till en början var alltså inte de förslavade delaktiga i frihetskampen, men när konflikten började ställas på sin spets var det i form av ett slavuppror.

Toussaint Louvertoure var en före detta förslavad man som i trettioårsåldern friköpt sig och efter det börjat bygga upp sina tillgångar. När upproret bröt ut höll han sig ifrån att bli inblandad, men efter bara ett par veckor  tog han värvning som läkare. Han blev snart en av ledarna och var med att dra upp strategier för revolten som då främst handlade om ökade rättigheter för de fortfarande förslavade. Det var först senare som den övergick till att kräva slaveriets totala avskaffande. Även Toussaint ändrade sin inställning stegvis: från att ha krävt bättre behandling av de förslavade, till att kräva deras frihet och från att kräva Saint-Domingues likställning inom den franska republiken till att kräva dess självständighet

Allianser knöts med spanska styrkor som hoppades kunna återta kolonin och efter kraschade förhandlingar med Frankrikes representanter var det mer eller mindre öppet krig, med Louvertoure som en av de främsta härförarna. Han var så engagerande när han talade till Saint-Domingues svarta att det bara dröjde timmar innan den franske kommissionären försökte avväpna situationen genom att frige alla slavar på ön.

1801 utropades den nya konstitutionen där Louvertoure var tillsatt som guvernör på livstid, men redan året efter greps han av de franska trupper som sänts ut av den nyutnämnde kejsaren Napoleon Bonaparte för att återerövra ön. Toussaint Louverture fördes till Frankrike och avled efter kort tid, men revolutionen fortsatte under general Jean-Jacques Dessalines som tvärt emot Louvertoures politik beordrade en etnisk rensning av de kvarvarande vita invånarna, något som ledde till mördandet att upp till 5 000 kvarvarande kolonisatörer. De enda vita som sparades var några hundra icke-franska.

Republiken Haiti var grundad, men det var en dyrköpt seger. Frankrike krävde 150 miljoner guldfranc för att inte återinvadera den nya republiken, ett krav som Haiti fortfarande betalade av på över 150 år senare och som förstörde möjligheterna till finansiell stabilitet för nationen.

Mer?

”I att störta mig har ni blott kapat stammen på frihetens träd i Saint-Domingue; det kommer gro igen från rötterna, ty de är många och de växer djupt.”

Toussaint Louvertoure efter sitt gripande.

Index (just nu)

Index et catalogvs librorum prohibitorum ... / mandato Illustriss. ac Reuerediss D. Gasparis a Qviroga

Eftersom takten på publiceringar trappat av rätt så rejält (nytt uppdrag stal en hel del av tiden som finns till förfogande), så tänkte jag fylla ut med att ge en teaser om vad som är på gång.

Så, med reservation för stavfel och nån enstaka upprepning, här är listan på de personer jag hittills intresserat mig för (en del av dem kommer nog försvinna p.g.a. att de hamnade på listan av bara farten). Tipsa gärna om fler personer att skriva om!

I alfabetisk ordning

Abubakar Shekau, Ada Lovelace, Adam Smith, Agathe Uwilingiyimana , Ahmed Ben Bella, Ai Weiwei, Akhenaten, Alan Turing, Aldo Moro, Alexander Fleming, Alhazen (Ibn al-Haytham), Ali Maow Maalin, Alva Myrdal, Amadou Diallo, Ambroise Boimbo, Amelia Erhart, Amílcar Cabral, Amir Timur (Tamerlane / Timur Leng), Anders Behring Breivik, Anders Sparrman, Andreas Bruce, Angela Davis, Anita Sarkeesian, Anne Frank, Annie Oakley, Ansgar, Anthony Johnson, Anton LaVey, Artemisia, Arundhati Roy, Ashoka, Assata Shakur, Astrid Kindstrand, Augusto Pinochet, Aung San Suu Kyi, Ayn Rand, Ayn Rand, B. R. Ambedkar, Bà Triệu (Triệu Thị Trinh, Triệu Ẩu), Béhanzin Hossu Bowelle, bell hooks (Gloria Jean Watkins), Benazir Bhutto, Benito Juárez, Bertha von Suttner, Bessie Coleman, Bill Gates, Billie Holiday, Bob Marley, Bobby Sands, Buzz Aldrin, Carl Sagan, Carl von Linné, Cathy Freeman, Cecil Rhodes, Cecilia Payne, Cesare Borgia, Chang Kai-shek, Charles Darwin, Charles Hamilton Houston, Charles Lindbergh, Che Guevara, Chelsea Manning, Ching Shih, Chinua Achebe, Christer Pettersson, Christopher Hitchens, Claudette Colvin, Coco Chanel, Concepcion Picciotto, Corazon Aquino, Couchi (Gustav Badin), Cristoforo Colombo (Christofer Columbus), Danuta Danielsson, David Walker, Denis Mukwege, Desmond Tutu, DJ Kool Herc, Djingis Kahn, Don Miguel De Castro, Dorothy Counts, Drottning Kristina, Drottning Nzinga av Mbundu (Angola), Drottning Victoria, Dutugamunu, Edward Said, Egil Skallagrímsson, Ellen Key, Ellen Sirleaf Johnson, Elsa Laula Renberg, Emiliano Zapata, Emily Davidson, Ernest Hemingway, Eugene de Kock (Prime Evil), Eva Braun, Eva Peron, Fadime Sahindal, Fela Anikulapo-Kuti, Fidel Castro, Francis Crick, Franz Fanon, Fredrika Bremer, Frida Kahlo, Fulgencio Batista, Gabriela Mistral, Gaius Julius Caesar, Galileo Galilei, Galvarino, Gaspar Yanga, Gavrilo Princip, Gerard Gbeyo, Golda Meir, Grace Hopper, Grace Hopper, Gudrid Thorbjarnardóttir, Gustaf Ekerman, Gustaf Retzius, Gustav Vasa, Guy Fawkes, Haile Selassie, Hannibal Barkas, Hans Massaquoi, Harriet Tubman, Harvey Milk, Hatshepsut, Hedy Lamarr, Helen Suzman, Heliga Birgitta, Henrietta Lacks, Henry Dunant, Herman Lundborg, Hildegard av Bingen, Ho Chi Minh, Hrant Dink, Hugo Chávez, Hypatia, Ibn Baṭūṭah, Ida B Wells, Idi Amin, Ignaz Semmelweis, Iman, Immanuel Kant, Indira Gandhi, J. Robert Oppenheimer, James Baldwin, James Randi, James Watson, Jane Addams, Jaques Derrida, Jean Jacques Dessalines, Jean Paul Sartre, Jean-Michel Basquiat, Jeanne d’Arc, Jennie June , Jesse Owens, Joachim Posener, Joe Hill, John Ausonius, John Hron, John Tockson (John Panzio), John Wilkes, Jonathan Swift, José Gustavo Guerrero, Josephine Baker, Jules Verne, Julian Assange, Juri Gagarin, Juvénal Habyarimana, Karin Boye, Karl Popper, Karl Popper, Karl XII, Kata Dahlström, Katarina den Stora, Katarina Taikon, Kent Carlsson, Kong Qiu (Confucius), Kublai Kahn, la Malinche, Laozi, Lars Diakon (Djäkne-LAsse, Laurentius Dyakn), Lasse-Maja, Laura Bassi, Le Corbusier (Charles-Édouard Jeanneret-Gris), Leonard Peltier, Leopold II av Belgien, Léopold Sédar Senghor, Leymah Gbowee, Lili Elbe, Lokmanya (Bal Gangadhar Tilak), Louis de Geer, Louis Pasteur, Louise Marie-Thérèse, Ludwig van Beethoven, Magnus Ladulås, Malala Yousefzai, Malcolm X, mannen på Himmelska Fridens Torg, Manvendra Singh Gohil, Marco Polo, Marcus Garvey, Margaret Thatcher, Margrit Sahlin, Marie Curie, Marsha P. Johnson, Martin Heidegger, Martin Luther King, Jr, Mary Shelley, Mary Wollstonecraft, Mary Wollstonecraft , Matoaka (Pocahontas), Maurice Papon, Maya Angelou, Mensa Musa I, Michelangelo, Mirabai, Mobutu Sese Seko, Moder Teresa, Mohammad Mosaddegh, Mohammed Bouazizi, Mohandas Gandhi, Momolu Duwalu Bukele, Mongkut Rama IV, Muḥammad ibn Mūsā al-Khwārizmī, Mumia Abu-Jamal, Murasaki Shikibu, Musa I, Mustafa Kemal Atatürk, Nana Yaa Asantewa, Nanny, Nat Turner, Nefertiti, Neil Armstrong, Neil deGrasse Tyson, Nelson Mandela, Niccolò Macchiavelli, Nikola Tesla, Nnamdi Azikiwe, Noam Chomsky, Nontsikelelo Albertina Sisulu , Nzinga Mbemba (Afonso I), O.W. Gurley, Olaudah Equiano (Gustavus Vassa), Oskar Schindler, Pablo Neruda, Patrice Lumumba, Pemulwuy, Peter Mangs, Phoolan Devi, Platon, Pol Pot, Puyi, Quvenzhané Wallis, Rabia Basri, Ramses II, Rani Lakshmibai , Richard Henry Pratt, Rigoberta Menchú, Rigoberta Menchú, Robert Kennedy, Robert Mugabe, Rosa Luxemburg, Rosa Parks, Rosalind Franklin, Rousseau, Roza Shanina., Saartjie Baartman, Sacagawea, Saladin, Samora Machel, Sampat Pal Devi, Samuel Sharpe, Sapfo, Schakalen (Illich Ramírez Sánchez, Carlos the Jackal), Seh-Dong-Hong-Beh, Selma Lagerlöf, Shaka, Shirin Ebadi, Shotoku, Sigmund Freud, Simón Bolivár, Simone de Beauvoir , Sister Rosetta Tharpe, Sojourner Truth, Solitude, Steve Biko, Steve Jobs, Subcommendante Marcos, Sun Tzu, Sun Yat-sen, Susan B Anthony, Sylvia Rivera, Søren Kierkegaard, Tecumseh, Temple Grandin, Tenzing Norgay, Thomas Sankara, Tim Berners-Lee, Tokugawa Ieyasu, Tommy Zethraeus, Tomoe Gozen, Toni Morrisson, Toussaint Louverture, Trayvon Martin, Truganini, Tunnerminnerwait, Twiggy, Urban II, Usama bin Laden, Valentina Teresjkova, Valerie Solanas, Vasco da Gama, Vera Chirwa, Victor Jara, Victor Klemperer, Vladimir Demikhov, Vladimir Vysotskij, Voltaire, W.E.B. DuBois, Walt Disney, Walter Gropius, Wangari Maathai , William Shakespeare, William Tubman, William Wallace, William Wilberforce, Wolfgang Amadeus Mozart, Woody Guthrie, Wu Zeitan, Yagan, Yoko Ono, Yuri Kochiyama, Zeng He, Zora Neale Hurston, Zygmunt Bauman, samt änkekejsarinnan Cixi (慈禧太后).

[bild: ”Index et catalogus … Index librorum prohibitorum” (1583), ur The Beinecke Rare Book & Manuscript Library]

Ching Shih ( 鄭氏, Shi Xianggu, 石香姑)

鄭氏

Vem var hon?

Under en kort karriär som piratkapten lyckades hon skapa världens största pirat-armada, besegra de kinesiska, brittiska och portugisiska flottorna, samt överleva.

Shi Xianggus avtryck i historien börjar då hon rövades bort från en bordell av piraten Ching I, som tros ha behövt en symbolhustru för att dölja sitt förhållande med sin närmaste man Cheung Po Tsai. Äktenskapet var dock lyckat eftersom Shi snabbt blev en av Chings rådgivare.

När Ching I omkom sex år senare tog Xianggu över och ledde piratflottan under namnet Ching Shih – ”Chings änka”. För att befästa sin position tog hon Cheung Po Tsai som partner då han var både lojal och hade en erkänd auktoritet över piraterna. Detta innebar dock inte att hon var en svag ledare – hennes regler för flottan var hårda och den som bröt dem straffades brutalt. Den som vägrade lyda Ching Shihs order avrättades omgående.

Under de år som Shih ledde flottan var den Sydkinesiska Havets skräck och tog även kontroll över byar och städer. Konkurrerande piratgrupper utplånades eller införlivades och bestod till sist av bortåt 80 000 mannar och 1500 djonker.

Detta var naturligtvis inte något som Kinas regering accepterade, så den kinesiska flottan sattes in för att slå ned Röda Fanas Flotta en gång för alla. Kina förlorade 63 skepp och ett antal tusen man som antingen dödades eller gick över till piraterna när de tillfångatagits. De skepp ur brittiska och portugisiska flottorna som kontrakterats i samma ärende klarade sig inte mycket bättre.

Kina gav upp och erbjöd till sist en amnesti för att få fred. Som villkor för att lägga ner piratlivet förhandlade Shih fram att färre än fyra hundra av piraterna fick något straff – många fick tvärtemot både behålla sitt piratbyte och gavs anställning inom militären.

Ching Shih själv drog sig tillbaka, öppnade en spelhall och dog långt senare av naturliga orsaker.

Mer?

Några punkter ur Ching Shihs piratlag:

  • Den som gav egna order utan att ha det förankrat hos överordnade halshöggs på stället.
  • Desertörer fick öronen avskurna.
  • Ingen fick stjäla från de bönder som hjälpte flottan.
  • Allt byte las i den gemensamma kassan och piraten som kom med bytet fick 20% av värdet, undantaget kontanter där nästan allt gick till att införskaffa förnödenheter.
  • Kvinnliga fångar var skyddade på så sätt att våldtäkt straffades med döden för förövaren, samma gällde i och för sig frivilligt sex mellan en pirat och en fånge – med tillägget att även kvinnan avrättades. En kvinnlig fånge kunde få sin (relativa) frihet antingen genom att hennes familj betalade lösen eller att hon gjordes till piratens officiella konkubin (som han var tvungen att vara trogen, annars blev han avrättad).

Sarah (Saartjie) Baartman

Sarah Baartman

Vem var hon?

Sydafrikansk ”Venus” som utnyttjades som dragplåster för mänskliga utställningar i Europa.

Efter att hennes familj blivit mördad av ett av de boer-kommandon som rutinmässigt utförde utrotningsräder mot ursprungsbefolkningarna fick hon från ung ålder arbeta som husa hos en Pieter Cezar, förmodligen var det mer av en slaverisituation än en anställning. Då Sarah, liksom många andra khoikhoi-kvinnor hade steatopygi – genetiskt orsakad fettupplagring på skinkor och lår – sågs hon som en kuriositet av kolonisatörerna och i tjugoårsåldern såldes hon till Pieters bror Hendrik Cezar som tog med henne till London för att visa upp henne på en ”mänsklig utställning”.

Då det bara var ett par år efter att antislaveri-lagstiftningen klubbats igenom blev det ett ramaskri som ledde till en rättegång. I rättegången vittnade Sarah om att hon frivilligt och var fullt medveten om sina rättigheter och att hennes ”herre” inte utnyttjade eller hotade henne. Dock är det sannolikt att Baartman blivit tvingad att ljuga i domstolen, inte minst som vittnesmål från hennes shower berättar om hur Cezar hotat henne med en käpp när hon inte ville uppträda.

Abolitionisterna förlorade tvisten och uppmärksamheten kring rättegången ökade intresset för att se Sarah till sån grad att hon fick turnéra i Storbritannien och Irland. Ett par år senare flyttade de till Paris, där Cezar sålde Baartman till en djurtämjare som satte ett mer pressat schema för hennes ”shower”, men där hon även ådrog sig vetenskapsakademins intresse. Vetenskapsmännen studerade henne ingående och drog föga förvånande slutsatsen att afrikaner var mindre utvecklade människor – helt i linje med den rasbiologiska pseudovetenskap som rådde kring människan på den tiden.

Parisvistelsen blev dock kort. Två år efter ankomsten dog Baartman och hennes kvarlevor togs om hand av vetenskapsakademin som dissekerade henne och ställde ut delar av henne på Musée del’Homme, där de blev kvar till 1974.

När Sydafrikas apartheid avskaffades och ANC fick makten krävde de att Sarahs kropp skulle återbördas och hon begravdes till sist i hemlandet år 2002.

Mer?

En halvtimmesdokumentär om Sarah Baartman.

 

Edward Said (إدوارد وديع سعيد‎)

Edward Said

Vem var han?

Palestinsk-amerikansk litteraturvetare och aktivist som var en av grundarna av postkolonialismen.

Med sitt genombrottsverk Orientalism visade Edward Said hur orientalismen som forskningsfält till stor del utgick från och befäste stereotyper om folk från mellanöstern och asien. Boken var, tillsammans med Franz Fanons Svart hud – vita masker, grundläggande för den sociologi-gren som kom att kallas postkolonialismen och som använder olika frågeställningar och analysmetoder för att visa hur kolonialismens och imperialismens härjningar fortfarande har återverkningar i nationers och personers relationer.

Saids texter tar avstamp i postmodernism och i Orientalism driver han tesen han att den mesta västerländska mellanöstern- och islamforskningen inte är så  objektiv, utan är mer eller mindre medvetet politiskt driven forskning med återupprepande av stereotypa skildringar där ”orientens befolkning” beskrevs som den irrationella motsatsen till kolonisatörernas rationelle man.

Edward föddes i Palestina medan det ännu var en brittisk koloni och hans familj var några av de hundratusentals palestinier som flydde under det första Arab-israeliska kriget. Familjen bosatte sig en period i Egypten där han fick en elitutbildning i en skola avsedd att fostra blivande arabiska makthavare i en brittisk tradition och där de inte ens fick tala sina modersmål (något de gjorde ändå i protest). Familjen flyttade senare till U.S.A. där Edwards akademiska karriär tog vid efter studier vid flera av toppuniversiteten.

Said var även aktiv i den palestinska befrielsekampen och ville ha en tvåstatslösning av Israel/Palestina-frågan. Han kom sig dock på kant med andra inom organisationen PLO vilket ledde till att hans böcker under en period blev förbjudna.

Mer?

En nederländsk intervju med Edward Said.

Magnus Ladulås

Magnus Ladulås

Vem var han?

Svensk kung som med Alsnö Stadga formaliserade och avgränsade överhetens privilegier gentemot folket.

Magnus III Birgersson var son till Birger Jarl och prinsessan Ingeborg Eriksdotter. Dock var han son nummer två och skulle inte få ta över tronen, utan konspirerade med sin lillebror Erik för att manövrera till sig kronan från storebror Valdemar. Tillsammans drev de landet till gränsen av inbördeskrig innan Valdemar skrev över kronan till Magnus mot att han fick ta över hertigdömet Götaland.

Två av de stora förändringarna Magnus gjorde var att skattebefria kyrkan och sätta upp formella regler för frälset. Medan kyrkan slapp skatt och andra statliga pålagor fick herremännen begränsningar i hur de kunde uppföra sig mot undersåtarna – de fick inte längre våldgästa hur som helst, utan blev tvungna att dels betala för sig och dels gå genom en anvisningsman för att söka husrum, samt att de som hade gods inte fick ta ut skatt hur som helst (enligt en tolkning är det härifrån tillnamnet Ladulås kommer, men andra säger att det istället är en förvanskning av hans möjliga andranamn Vladislav eller Ladislaus – oavsett vilket användes det inte medan han levde).

Den främsta anledningen till reformerna var dock inte att hjälpa kyrkan, adeln, eller bönderna, utan att säkra och utvidga konungamakten, som dittills varit begränsad av regler kring kungagodset och militären. Nu kunde kungen istället utöka sin makt och sitt välde.

Mer?

Projektet att öppna Ladulås grav: Magnus Ladulås gravöppningsblogg

Harvey Milk

Harvey Milk

Vem var han?

Gayaktivist som blev den första öppet homosexuella personen att bli vald till ett offentligt ämbete i U.S.A.

Efter ett kringflackande vuxenliv kom Harvey Milk i fyrtioårsåldern till San Fransisco och öppnade, tillsammans med sin dåvarande partner, en kamerabutik i gayområdet vid Castro Street. Under samma period pågick ett par stora kampanjer för homosexuellas rättigheter i staden, men det var inte förrän ett par år senare som Harvey gav sig in i politiken när han ansåg att stadens prioriteringar låg fel. Han ville låta individen få plats istället för de storföretag som börjat breda ut sig i stadskärnan.

Tack vare sin diplomati, fallenhet för att engagera andra och den ökande acceptansen för homosexuella lyckades han samla både Castros invånare och olika fackförbund bakom sig, men även den blivande borgmästaren George Moscomne som, när han blivit borgmästare, tillsatte Milk på en post vilket gjorde honom till den förste öppet homosexuelle i en stads styre i U.S.A. och på sitt tredje försök valdes han in i stadens fullmäktige.

Det var dock långt ifrån problemfritt.

Motståndet mot gayrättigheter var fortfarande stort med kampanjer lanserade av konservativt kristna. En av kampanjerna lyckades få bort den antidiskrimineringsstadga som nyligen stiftats, men den folkomröstning, Proposition 6, som propagerade för att homosexuella lärare och all skolpersonal som stöttade gayrättigheter skulle avskedas slogs ned med över en miljon rösters marginal.

Harvey var även i konflikt med en av de andra fullmäktigeledamöterna, Dan White, då Milk först stöttat Whites förslag om att förhindra byggandet av ett ungdomspsykiatriskt boende, men sedan ändrat sig efter att ha fått mer information. White röstade därefter konsekvent emot alla Milks förslag och hyste öppet agg mot honom.

Whites hat nådde sin kulmen efter att han avsagt sig sin position p.g.a. finansiella anledningar. När han ändrade sig ett par dagar senare ville borgmästare Moscone inte återta honom, utan planerade att tillsätta en annan person istället.

En halvtimme innan presskonferensen där ersättaren skulle presenteras tog sig Dan White in i stadshuset med en pistol, konfronterade borgmästare Moscone och sköt ihjäl honom. Efter det laddade han om, gick till Milks kontor och mördade även honom.

Innan sin död hade Harvey Milk gjort ett antal inspelningar där han förklarade vad han ville skulle hända om han blev utsatt för ett attentat, bland dessa fanns även en version av det tal för lika rättigheter han brukade hålla och som fått namnet Ge dem hopp – ett tal som var en av orsakerna till att Proposition 6 slogs ned.

Mer?

”If a bullet should enter my brain, let that bullet destroy every closet door.”

Milks tal Ge dem hopp, från en inspelning gjord kort innan mordet.

Dokumentären The times of Harvey Milk från 1984

Benazir Bhutto (بينظير بھٹو)

Benazir Bhutto

Vem var hon?

Benazir Bhutto var Pakistans första kvinnliga preminärminister (och första kvinnliga partiledare) och inledde ett moderniserade av landet.

Född in i den politiskt starka släkten Bhutto fick Benazir en förstklassig utbildning på elitskolor både i Pakistan, U.S.A. och Storbritannien. När hon var i tonåren grundade hennes pappa, Zufikar Ali Bhutto, det socialistiska Pakistans Folkparti (PPP) och blev fyra år senare vald till landets president, i valet efter blev han premiärminister. PPP:s politik var dock kontroversiell och efter oroligheter avsattes han i en militärkupp 1977 och avrättades några månader senare.

De närmaste sex åren sattes Benazir omväxlande i husarrest och fängelse fram till att hon av medicinska skäl tilläts lämna landet för nödvändig vård. I sin exil tog hon över PPP-ledarskapet och bedrev kampanjer mot den ultrakonservativa militärregimen.

När presidenten efter ett drygt decennium vid makten omkom i en flygolycka blev det fritt fram för demokratiska val igen där PPP blev största parti och Benazir Bhutto blev premiärminister.

Under sina två perioder vid makten försökte Bhutto och hennes  bedriva en politik  inriktad på inrikes social reform och modernisering av Pakistan, men motarbetades av presidenten och militären samtidigt som landet ansattes av terrordåd. Bägge perioderna slutade med att hennes regeringar upplöstes av presidenten efter anklagelser om korruption. I nyvalet förlorade PPP mot det högerkonservativa IDA, men även den regeringen upplöstes av presidenten, varpå PPP och IDA gjorde gemensam sak och tvingade bort presidenten från makten. I detta nyval vann PPP och fick behålla makten i tre år innan avslöjanden om korruption inom partiet gjorde att den nye presidenten upplöste regeringen. Denna gång gick Bhutto i exil för att undkomma anklagelserna.

Nio år senare återvände Benazir Bhutto efter att ha fått amnesti och var den ledande oppositionskandidaten när hon dödades i ett terrorattentat bara två veckor innan valet.

Mer?

”Ledarskap är ett åtagande att följa en idé, en dröm och en vision om vad som kan bli. Min dröm är att mitt land och mitt folk ska sluta strida så våra barn kan nå sin fulla potential oavsett kön, status, eller tro.”