Vem var han?

Palestinsk-amerikansk litteraturvetare och aktivist som var en av grundarna av postkolonialismen.

Med sitt genombrottsverk Orientalism visade Edward Said hur orientalismen som forskningsfält till stor del utgick från och befäste stereotyper om folk från mellanöstern och asien. Boken var, tillsammans med Franz Fanons Svart hud – vita masker, grundläggande för den sociologi-gren som kom att kallas postkolonialismen och som använder olika frågeställningar och analysmetoder för att visa hur kolonialismens och imperialismens härjningar fortfarande har återverkningar i nationers och personers relationer.

Saids texter tar avstamp i postmodernism och i Orientalism driver han tesen han att den mesta västerländska mellanöstern- och islamforskningen inte är så  objektiv, utan är mer eller mindre medvetet politiskt driven forskning med återupprepande av stereotypa skildringar där ”orientens befolkning” beskrevs som den irrationella motsatsen till kolonisatörernas rationelle man.

Edward föddes i Palestina medan det ännu var en brittisk koloni och hans familj var några av de hundratusentals palestinier som flydde under det första Arab-israeliska kriget. Familjen bosatte sig en period i Egypten där han fick en elitutbildning i en skola avsedd att fostra blivande arabiska makthavare i en brittisk tradition och där de inte ens fick tala sina modersmål (något de gjorde ändå i protest). Familjen flyttade senare till U.S.A. där Edwards akademiska karriär tog vid efter studier vid flera av toppuniversiteten.

Said var även aktiv i den palestinska befrielsekampen och ville ha en tvåstatslösning av Israel/Palestina-frågan. Han kom sig dock på kant med andra inom organisationen PLO vilket ledde till att hans böcker under en period blev förbjudna.

Mer?

En nederländsk intervju med Edward Said.