Vem var hon?

Sydafrikansk ”Venus” som utnyttjades som dragplåster för mänskliga utställningar i Europa.

Efter att hennes familj blivit mördad av ett av de boer-kommandon som rutinmässigt utförde utrotningsräder mot ursprungsbefolkningarna fick hon från ung ålder arbeta som husa hos en Pieter Cezar, förmodligen var det mer av en slaverisituation än en anställning. Då Sarah, liksom många andra khoikhoi-kvinnor hade steatopygi – genetiskt orsakad fettupplagring på skinkor och lår – sågs hon som en kuriositet av kolonisatörerna och i tjugoårsåldern såldes hon till Pieters bror Hendrik Cezar som tog med henne till London för att visa upp henne på en ”mänsklig utställning”.

Då det bara var ett par år efter att antislaveri-lagstiftningen klubbats igenom blev det ett ramaskri som ledde till en rättegång. I rättegången vittnade Sarah om att hon frivilligt och var fullt medveten om sina rättigheter och att hennes ”herre” inte utnyttjade eller hotade henne. Dock är det sannolikt att Baartman blivit tvingad att ljuga i domstolen, inte minst som vittnesmål från hennes shower berättar om hur Cezar hotat henne med en käpp när hon inte ville uppträda.

Abolitionisterna förlorade tvisten och uppmärksamheten kring rättegången ökade intresset för att se Sarah till sån grad att hon fick turnéra i Storbritannien och Irland. Ett par år senare flyttade de till Paris, där Cezar sålde Baartman till en djurtämjare som satte ett mer pressat schema för hennes ”shower”, men där hon även ådrog sig vetenskapsakademins intresse. Vetenskapsmännen studerade henne ingående och drog föga förvånande slutsatsen att afrikaner var mindre utvecklade människor – helt i linje med den rasbiologiska pseudovetenskap som rådde kring människan på den tiden.

Parisvistelsen blev dock kort. Två år efter ankomsten dog Baartman och hennes kvarlevor togs om hand av vetenskapsakademin som dissekerade henne och ställde ut delar av henne på Musée del’Homme, där de blev kvar till 1974.

När Sydafrikas apartheid avskaffades och ANC fick makten krävde de att Sarahs kropp skulle återbördas och hon begravdes till sist i hemlandet år 2002.

Mer?

En halvtimmesdokumentär om Sarah Baartman.